Vi diskuterar programmet Tjafs!, vilket vi troligtvis kommer att göra igen.  

- Hälsningar Torbjörn S. Brandhill "Farbror Blå" 

Jag hade med en debattartikel i dagens UT: 

 Den här helgen pågår för första gången Ulricehamn Pride. Det är föreläsningar kring hbtq-frågor. I dag, lördag, är det parad. Politiska partier och andra, både företag och myndigheter, deltar för att prata hbtq-frågor.

Regnbågsflaggorna vajar på flaggstängerna för att manifestera att alla har rätt att älska den en själv vill, utan att samhället eller medmänniskorna sätter stopp för den rätten. Det är en mänsklig rättighet.

I år firas Pride lite extra. Det är 50 år sedan det så kallade Stonewallupproret, där polis i New York gjorde en razzia mot en gayklubb men möttes av motstånd för första gången. Motståndet varade i flera dagar och var inte lika fredligt som dagens Prideparader. Men det var då kampen började för hbtq-personers rättigheter.

Men kampen fortsätter även om en del tycker att det inte behövs några Pride-festivaler med motiveringen att homosexuella vill ju leva normalt som alla andra. Visst är det så. Och visst är det enklare att leva som homosexuell i Sverige än att göra det i många andra länder, där man till och med straffas med döden om man blir påkommen med homosexuella handlingar. Och visst har vi kommit långt när det gäller lagliga rättigheter för homosexuella med rätt att gifta sig och adoptera barn.

Men verkligheten ser annorlunda ut. Hbtq-personer måste vara på sin vakt för att inte bli trakasserade. Många har utsatts för hatbrott. Många unga begår självmord för att de inte klarar av att hantera sin identitet i ett samhälle som bygger på normen att kärlek är mellan två personer av olika kön.

Högerextrema organisationer dyker upp på Pridefestivaler för att hota och förstöra. I år har det bidragit till att RFSL har ställt in alla arrangemang under Almedalsveckan förutom en mångfaldsparad.

I samband med Pride i Tranemo hängdes en docka i ett träd med hotfulla budskap mot homosexuella. Men även extremer på vänsterkanten hotar friheten. I samband med Pride i Göteborg hade Ung vänster budskap som att ”kasta ut polisen, kasta ut företagen, kasta ut politiker”. Budskap som är så långt från kärleksbudskap man kan komma.

Under den förra mandatperioden tog Liberalerna i Ulricehamn initiativ till att cheferna i kommunens förvaltningar fick utbildning i hbtq-frågor. Detta ska sprida sig bland alla medarbetare i de kommunala verksamheterna.

Vi skulle önska att det inte behövdes några Pride-festivaler, men när nu verkligheten är sådan som den är, så behövs de. Vi är glada att Ulricehamn Pride finns och vi ska gå i paraden i dag för dem som inte kan eller får. För dem som inte öppet kan visa sin kärlek kring den en älskar. Gör det du också.

- Hälsningar Torbjörn S. Brandhill "Farbror Blå" 

En frivilligcentral i Sundsvall kanske kan bli verklighet? Liberalerna i Sundsvall slår ett slag för vår debattartikel och för en frivilligcentral ska etableras i Sundsvall. Det vore mycket roligt. =) 

Ni kan läsa deras svar på vår debattartikel här: https://www.st.nu/artikel/debatt-frivilligcentraler-i-medmansklighetens-namn 

- Hälsningar Torbjörn S. Brandhill "Farbror Blå"

Det går bra med debattartikeln/insändaren om statligt stöd för Frivilligcentraler. Nu har den publicerats i Ulricehamns tidningen, Östran, Upplands nyheter och nu Norrbottens kuriren: 

https://www.kuriren.nu/opinion/ge-stod-at-frivilligcentraler-nm5173988.aspx

Det är dags att man tar dessa frågor på allvar och det är dags att vi tar ställning för ett statligt stöd. 

- Hälsningar Torbjörn S. Brandhill "Farbror Blå" 

Debattartikel i tisdagens Ulricehamns tidning. - Hälsningar Torbjörn S. Brandhill "Farbror Blå" 

Vad rätt jag hade när det gällde mobiler. Jag skrev denna insändare i Barometern 2013: 

http://www.barometern.se/reagera/alltid-uppkopplad-stressad-i-skolan/

Här finns ett exempel på vilka effekter och konsekvenser som det har på oss människor: 

https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/mobilen-gor-dig-dum-och-deprimerad-sa-kan-du-andra-dina-vanor

- Hälsningar Torbjörn S. Brandhill "Farbror Blå"

På de orter där frivilligcentraler eller frivilligcentralsliknande verksamheter finns, rekryteras frivilliga som kan hjälpa till med inkludering av nyanlända, med stöd till familjer, mötesplatser för ensamma, hjälp och stöd till människor med psykisk ohälsa med mera. Varje verksamhet har sitt eget unika upplägg och anpassar ofta sin verksamhet efter de behov som finns i samhället.

I takt med att antalet äldre ökar i vårt land, blir frågan om frivilliga insatser riktade till denna målgrupp ännu mer central. Volontärernas uppgift är då att skingra ensamhet och isolering, hjälpa till med ledsagningar till sjukhusbesök när anhöriga inte finns eller har tid att följa med. Volontärer ordnar även gruppaktiviteter för de äldre på träffpunkter eller vård- och omsorgsboenden.

En stor del av landets kommuner har insett, att utan frivilliga som ger av sin tid och sitt engagemang, så far många personer mycket illa. Om politiker menar allvar med lovorden som frivilliginsatser ofta får, så vore det rimligt att ett statligt stöd till frivilligcentraler införs. Frivilligcentraler har ett statligt stöd i både Norge och Danmark sedan lång tid tillbaka. I Norge finns det till exempel 454 frivilligcentraler och 350 av 422 kommuner i Norge har en frivilligcentral.

Enligt uppgifter från 2014 fick frivilligcentraler i Norge 36 000€ i statligt stöd och nya frivilligcentraler fick 18 000€ där villkoret är att kommunen ska stå för 40% av den totala kostnaden för att kunna få det statliga stödet. I Danmark står staten för ungefär 50 %. Den totala summan till varje frivilligcentral i Danmark är mellan 75 000€ och 125 000€. Ett statligt stöd gör med andra ord konkret skillnad för den ofrivilliga ensamheten och därav även människors hälsa. Låt oss ta ställning och införa ett statligt stöd och strukturer för frivilligcentraler i Sverige.

Monica Hallgren förbundsordförande Riksförbundet Sveriges Frivilligcentraler

Torbjörn S. Brandhill vice förbundsordförande Riksförbundet Sveriges Frivilligcentraler

Jag var med i Expressen förra veckan: 

https://www.expressen.se/nyheter/dodshotad-som-hoggravid-nu-undviker-hon-debatter/ 

Jag svarade på frågorna för väldigt länge sedan och visste inte om att de skulle publicera det. Jag fick ett mail där jag fick svara på undersökningen som de genomförde. (Jag svarade att jag bland annat hade fått hundbajs etc.) Fel ålder står det i artikeln dock. Jag är 26 år, inte 29 år. Hat och hot är något som man tyvärr får leva med som politiskt aktiv. Det är otroligt trist att man ska behöva göra det. Vi pratar för lite om det. Jag tycker att problemet är när det går över gränsen. Kritik och även rätt hårda kommentarer får man leva med men när det börjar bli en form av förföljelse övergår det i något som inskränker en annan människas frihet. 

Här är en radiointervju i P4 Kalmar där jag pratade mer om det: 

- Hälsningar Torbjörn S. Branhill "Farbror Blå"